Do it!

Jag trodde aldrig att jag skulle våga. Eller inte aldrig kanske, men nästan aldrig om det går att säga så. Orden "inte nu", kanske beskriver min känsla bättre om jag tänker efter. Kanske när jag har blivit riktigt vuxen, brukade jag tänka. Men så gjorde jag det. Bara sådär. Rätt av bara. Det är sant. Faktiskt. Först var jag jätterädd, det VAR verkligen läskigt. Men sen kändes det helt rätt. På en gång nästan. Jag tog steget. Jag släppte taget. Jag slängde mig ut i det fria. Jag klippte LUGG (eller ja, som ni förstår, allas våran blivande stjärnfrisör Linnea, klippte den förstås åt mig och enligt henne är det en likadan som Kate Moss har)! Den är jättemysig :)

Liv säljes?

Fyfan va tungt det kändes att gå upp imorse, inte med tanke på att jag var ovanligt trött, för det var jag inte eftersom jag aldrig hann hamna i någon djupare sömn då jag endast sov vad som kändes som en kortare powernap, utan för att det antaligen var ungefär vid sisådär kvart över fem snåret som ni andra stupade med kläderna på hemma i era sängar. Det var det som kändes tungt - att jag inte har något liv om man jämför med er. Till råga på allt ska jag snart ut i kylan och åka till fucking jävla Hemköp, jag är så trött på det stället nu! Bläää!

Så nu när jag fått gnälla lite känns det lite bättre :)
Pussar / Moa

London - Here We Come!

Nu är det inte många timmar kvar tills vi åker! Jag sitter som på nålar känns det som, oroar mig över om jag har med mig allt, fast jag vet att det egentligen inte är mycket man behöver ha med sig, och det man verkligen behöver ha med sig brukar man ju inte glömma (peppar, peppar...). Dessutom brukar jag alltid ta med mig för mycket saker vart jag än ska, men det vill jag inte göra den här gången eftersom det måste finnas plats i väskan på hemresan till diverse inhandlade fynd. Summan av kardemumman blir följdaktligen att jag inte borde behöva oroa mig över huruvuda "allt" är med eller inte, då detta "allt" plötsligen inte känns lika viktig. Hmm, men jag är nog lite nervös och orolig i alla fall. Kanske för att jag idag på tunnelbanan hörde ett gäng unga tjejer prata livligt med varandra - på engelska! Det var då det slog mig hur knackig, ja rent ut sagt dålig, min egelska är, vilket jag vill skylla på Partow, men kanske inte borde, eftersom det enbart är upp till mig hur bra mina spårkkunskaper är. Att den numera klassiska Ayia Napa-engelskan, vilken jag behärskar mycket väl, friskt brukats genom åren, gör väl inte heller saken bättre...

Puss! /Moa

:)

Cissi, vilken tur att vi har dig! Du är så duktig <3
Och snälla Daniela, berätta om ännu en dag på ditt jobb, jag hade så roligt när jag läste ditt förra inlägg :) Blogga mer allihopa förresten, jag har ju fått ett nytt intresse... :p

Pussar! /Moa

Spice Girl

Ojojoj mina vänner! Att jobba på Hemköp är otroligt spännande vissa gånger ska ni veta! Och då talar jag inte bara om alla intressanta människor man möter, alla varierande och utvecklande arbetsuppgifter man får ta sig an och den trevliga atmosfären man dagligen omges av. Det jag ska tala om för er är att jag idag gjorde en otrolig upptäckt. Ja faktiskt. Till min stora förvåning har vi ingen som är expert på stark peppar! Har ni hört något sådant förut! Det är ju hemskt. Hur ska kunderna då få reda på vilken peppar som är starkast? Systemet fungerar ju inte. När ska ledningen inse detta fatala misstag? Jag är oroad.

Pussar! /Moa

Ett år för länge?

Jag har genomlidit ännu en dag inne i mörkret på Hemköp, som idag kändes ännu dystrare då Josefine inte var där och bossade över mig som den rutinerade Hemköpare hon är... :)
Höjdpunkten under dagen var, förutom samtalet med Cissi som lyckats vakna från en, tack vare alkohol, djup dvala, när jag ägde en kund som påstod att jag gjort fel. Hon bokstavligt talat skrek rätt ut: DU HAR GJORT FEL HÄÄÄR!!! För att jag verkligen skulle förstå hur fel jag gjort upprepade hon föregående fras tre gånger. Tur. Jag menar jag måste ju vara dum i huvudet eftersom jag jobbar på Hemköp (?). I Vällingby dessutom, inte att förglömma. Nu till själva höjdpunkten. Jag hade ju inte alls gjort fel! Det var hon som gjort fel, fel, fel! Fyfan va skönt det kändes när jag lyckats få in i denne kunds tröga skalle att rabatten på Gevalia visst var avdragen och att hon visst fått den på extrapris och att jag visst inte glömt att blippa in hennes jävla rabattkupong. Jag hatar rabattkuponger. Vad som kändes ännu bättre var att hon stoppade upp hela den bakomvarande kön så att alla som väntade också blev förbannade på henne. Triumf var ordet som dök upp.

Kvällen igår var förresten väldigt lyckad tycker jag! Tack Daniela för att du styrde upp en mycket rolig kväll. Och Sandra och Malin, jag blir först:: "Hellre ett år för länge, än en pojkvän för mycket."

Puss på er! /Moa

Ni får mig att skratta

Undebart initiativ att ta upp bloggen igen tycker jag! Ska bli kul att läsa vad alla har för sig och återigen få den där lilla nödvändiga inblicken i era liv som förut var så självklar att den blev en naturlig del av vardagen.  Förhoppningsvis återfår jag endel av det jag missar under de långa timmar jag sitter instängd från såväl solljus som uppdateringar av era liv på Hemköp, här på bloggen.

Förresten, med risk för att låta lite partiskt och kanske något fjortis, herregud vad jag tycker att alla skriver bra och roligt! Jag sitter typ och garvar för mig själv (vilket jag normalt bara gör när jag tittar på Vänner) och hoppas att inte mamma ska undra vad det är för fel på mig. Fortsätt med det i alla fall, ni får mig att skratta och det är jättehärligt!

Puss på er! /Moa